Vad är en ”bra” kristen?
(Gästblogg avsnitt 4)
Idag är en sådan dag där allt bara står still i huvudet, man gör sina arbetsuppgifter per automatik utan att ens fundera på vad jag faktiskt gör.
Dock var det väldigt roligt att gå in på pastorsexpeditionen idag och få beröm för mina publicerade inlägg, inte varje dag det händer!
Jag älskar mitt jobb, så missförstå mig inte, men som på alla andra jobb så finns det dagar man tycker mindre om än andra.
Något jag verkligen tycker om att jobba med är konfirmander.
När jag själv var konfirmand så hade jag så otroligt många frågor. Vem är Gud, vilken jeansmodell är inne, vad blir det till fika, men främst; Finns Gud?
Som fjortonåring så mådde jag ibland väldigt dåligt, på det sättet att det alltid fanns blev frågor än svar i mitt huvud och jag kände mig aldrig som ”alla andra”. Allt jag sa och gjorde stack ut, aldrig lyckades jag smälta in, vilket förmodligen var min avsikt när jag ser tillbaka på den tiden nu.
Jag drev mina lärare galna med alla mina frågor och min förmåga att argumentera mot allt, inte heller var jag nådig mot konfirmandledarna, något som prästen än idag mer än gärna påminner mig om.
Häromdagen fick jag frågan av en konfirmand om hur en bra kristen ska vara.
Många gånger har jag hört föreläsningar om hur man blir en ”bra” kristen och svaren varierar enormt.
En del kristna tycker att man ska byta ut sin toalettlitteratur från Kalle Anka till Bibeln, andra tycker att den som viftar högst med händerna mot taket under lovsången vinner, och visst, så kan man också tycka, men jag kan tyvärr inte hålla med.
För mig handlar det om hur man beter sig mot sina medmänniskor.
Ibland har jag suttit i diskussioner där personen jag pratat med har fått mig att må dåligt, att jag börjat se ner på mig själv och nästan börjat skämmas över vem jag är.
I efterhand har jag frågat mig; är det en bra kristen?
Handlar det inte om det Jesus lärde ut, att man ska älska sina medmänniskor?
Jesus såg inte ner på folk, han gick emot strömmen, han delade måltider med kriminella och tvättade sina lärjungars fötter.
Idag tycker man det är väldigt konstigt, men på Jesu tid så var detta en stor grej. Han, som trots allt är Guds son.
Jag är långt ifrån en ”perfekt” kristen. Jag dricker vin vid fler tillfällen än vid nattvarden, jag svär när jag slår i tårna, jag kan finna gudstjänster så ofantligt tråka och ångra att jag steg upp ur sängen, men samtidigt, gör det mig till en sämre människa än någon annan?
Om jag ska vara ärlig så tror jag inte att man kan kategorisera människor efter bra och dåliga.
Gud älskar dig inte mer för att du viftar med händerna tills de krampar, och han älskar definitivt inte mindre för att du inte lägger halva din lön i kollekten.
