Gud älskar alla- Eller?
För några år sedan så tyckte jag att allt jag gjorde var fel, att jag inte presterade tillräckligt varken i skolan eller som människa.
Jag hade alltid en tanke i bakhuvudet som sa att jag inte är bra nog, att jag gör alla i min omgivning besviken och att jag borde bli glad om någon tog mig på brösten, för det var ju trots allt en komplimang.
Trodde jag då.
När jag var 14 år beslöt jag mig för att jag ville konfirmeras.
Halvvägs in i konfirmationen så kände jag att ”wow, jag duger faktiskt som jag är, även om det känns som att alla hatar mig och tycker jag är skitful, så finns det åtminstone någon som älskar mig för den jag är.”
Än idag kan jag känna mig skitful, bli förvånad att folk vill krama mig, och känna mig som världens mest misslyckade människa, men min tro på Gud stärker mig och gör att jag inte tillåter mig tro på dessa tankar och känslor, för jag, precis som alla andra människor, är otroligt älskad.
Ibland får jag frågan, främst från konfirmander, om Gud verkligen älskar alla människor, även Hitler?
Mitt svar är ”ja”, vilket ibland höjer några ögonbryn, men det är en av nyckelorden i kristendom enligt mig, att Gud verkligen älskar alla, inte bara de som gör rätt!
Givetvis tror jag inte Gud tycker det är okej när människor skadar, krigar eller dödar, men Gud har gett alla människor en fri vilja, vi får göra vad vi vill, men som kristen vill man trots allt följa Guds ord, och synda så lite som möjligt.
Men ingen människa är perfekt.
Något som jag också anser är ett nyckelord, är nåd.
Min Gud är en nådig Gud, när jag gör fel så förlåter han mig, vilket är fantastiskt, men det ger mig inte rätten att synda och tänka” äsch, Gud förlåter mig ändå.”
Det är inte Gud som startar alla krig och dödar människor. Det är vi människor som gör det, och ingen annan.
Jag tänkte avsluta med ett citat från en väldigt vis man.
”Sir, my concern is not whether God is on our side. My greatest concern is to be on God's side for God is always right.” - Abraham Lincoln
Word!
Bra skit!
Hej
Tittar in till dig för att kika lite. AT bloggen denna vecka ju :) Trevlig blogg du har med många kloka ord. Nu hör det till saken att jag inte ens är med i Svenska Kyrkan längre, men har på något sett en tro ändå. För man måste tro för att leva vidare i harmoni. Kanske är det en Gud eller något annat. Ja det lär vi väl aldrig få veta. Skulle nästan önska att jag var den troende typen för ni verkar alltid så trygga och lyckliga :) Jag är iof också trygg och lycklig..... Ha en riktigt bra dag från Marias Hörna
