Är det vi eller Gud som är långt borta?
(Gästblogg avsnitt 5)
Idag har jag nog slagit personligt rekord i antal möten.
Fem stycken för att vara exakt, men jag tycker det är trevligt med möten. Plocka fram sin kalender, ta sig en kopp kaffe, kallprata om den goda kakan någon vänlig själ har valt att bjuda på och kontrollera så pennan fungerar.
Idag har det pratats mycket om Taize.
För er som inte vet vad det är, så är det en by i södra Frankrike dit flera tusen ungdomar kommer till (ca 2000 i veckan) för att dela sin vardag med de bröder som bor där.
Alingsås församling ska dit under stilla veckan (påskveckan) tillsammans med Vårgårda och Tidaholm församling, och vi blir allt som allt ca 65 personer, utöver de 8000 ungdomar från hela världen som är där samtidigt vilket kommer bli så galet roligt!
Taizegudstjänster är ganska förekommande att ha idag, (till exempel i Christinae kyrka på onsdagar klockan 18.00) och det som kännetecknar det som en Taizegudstjänster är att det är mycket musik utan någon predikan. (Ursäkta reklamen, men jag kände att den passade in väl!)
Taizesånger är kända för att vara enkla, ibland så korta som på två meningar, som man sjunger om och om igen och jag tycker verkligen om dessa sånger!
Idag på infomötet för de som ska med i påsk, så såg vi en liten film där en kille sa något som jag fastnade för, vilket var ”Först lär man sig sången med munnen, sen lär man sig att sjunga den med hjärtat.”
Är det inte så i mångas vardag, att man (precis som jag gjorde häromdagen) gör allt per automatik, utan hjärta i sitt arbete och bara väntar på att dagen ska ta slut?
I kyrkan kan jag ibland känna under gudstjänster, hur jag nickar regelbundet för att det ska verka som jag lyssnar, blunda i bönen för att alla andra gör det, och be Vår Fader för att det står på agendan.
Vardagen är grå och man känner verkligen att Gud är så otroligt långt borta.
För flera år sen sa en vän till mig något som jag än idag minns.
”När Gud känns långt borta, är det vi eller Gud som vänt ryggen åt?”
Jag tror att alla regelbundet behöver ett avbrott från sin vardag.
Vissa tar en charterresa till Gran Canaria, men jag tror verkligen Taizeresan kommer betyda mycket för mig.
En vecka fylld av bön, workshops, nya ansikten, men främst, ett nytt perspektiv.
Jag tror den här resan kommer oförglömlig och betyda väldigt mycket för mig, men även för alla andra som också följer med.
Bless the Lord, my soul,
and bless God's holy name.
Bless the Lord, my soul,
who leads me into life.
