Matilda in the city

(Gästblogg, avsnitt 6)

Idag har jag verkligen ingen koll på något, knappt på vad jag ens heter, så förvirrad att jag glömde stänga av ugnen innan jag gick till jobbet. (Ulla, om du läser detta, bli inte arg på mig!)

Ingen hände, förutom att lägenheten blev några grader varmare, något som jag inte tackar nej till, då standardtemperaturen här är 14 grader.

Idag har jag, med min kaffekopp i handen, kommit fram till att livet är så galet gött.

Förutom när man halkar på all is i stan, men det är smällar man får ta.

Jag sitter i min soffa och försöker ignorera mitt golv där jag måste sicksacka för att ta mig fram mellan tröjorna, kalsongerna och vattenflaskan. Det roligaste är att jag inte vet vem kalsongerna tillhör, det är då inte mina, och ingen har varit här för att råka glömma de, men det är väl sådant som sätter guldkant på vardagen.

Något jag kan berätta är om alla intressanta profiler jag träffat på här i Alingsås.

Varje mindre stad har alltid personer som alla vet vad de heter och vem de är.

I Simrishamn så finns det otroligt välbekanta profiler, som tex tanten som alltid sitter vid Ica, killen som är vän med alla från Simrishamn på Facebook, Johnny Wahlqvist, mannen som tillhör världseliten i tyngdlyftning och äter två familjepizzor till lunch, Henrik med två flickvänner, och sist men verkligen inte minst, CykelHans!

Dessa är nog, enligt min mening, de mest ”välkända”, men tro mig, det finns fler.

Här i Alingsås så har jag tyvärr inte träffat på några spännande typer på samma sätt, men dock har jag lagt märke till en och annan skum typ.

Tidigare har jag berättat om den kramiga mannen på Maxi, men någon jag nog aldrig kommer att glömma är den nakna tomten jag stötte på en helt vanlig novembernatt.

Det var sent en fredag, klockan var närmare 3, och jag var på väg hem från jobbet. Jag cyklar i min egna lilla värld, då jag får syn på något rött i ögonvrån, väldigt nära mitt hus.

När jag försökte fokusera med endast gat-lyktorna till ljuskälla så såg jag inte var detta röda försvann, men efter ett par meter så ser jag att det ta mig tusan någon som springer omkring i en uppknäppt röd tomtekappa och skägg, utöver det så fanns det inte en tråd på hans kropp.

Många tankar flög genom mitt huvud, bland annat: Är det redan jul? Är det han som lämnat sina kalsonger hos mig? Ska jag låna ut mina strumpor till honom? Fryser han inte?

Nej förresten, stryk den sista frågan, att han frös var väldigt uppenbart.

Det är inte en kotte ute förutom han och jag, och jag känner att jag börjar bli väldigt nervös.

Okej, jag erkänner, jag blev skiträdd.

Jag ser från avstånd hur han ställer sig vid dörren till min trappuppgång och börjar vråla och jag känner att det är bäst att ta en omväg, för honom vill jag då inte kallprata med.

Nåväl, efter omvägen så är han borta, och jag undrar i mitt stilla sinne var han tog vägen.

Än idag har jag ingen aning, men jag har dragit slutsatsen att han förmodligen bor i samma trappuppgång som jag, och ärligt talat, det känns lite komiskt, men väldigt märkligt.

Jag skulle kunnat skriva en hel uppsats om diverse olika människor i den här staden, varav herr M hade fått ett eget kapitel, men jag tror jag låter bli, och ser istället fram emot övriga karaktärer som jag kommer få chans att få träffa här, under mina resterande 6 månader i ljuva Alingsås.