Matilda in the city

Nähä?
Jag var bombsäker på att det var han till höger som var albino.

(Gästblogg avsnitt 5)

 

Idag har jag nog slagit personligt rekord i antal möten.

Fem stycken för att vara exakt, men jag tycker det är trevligt med möten. Plocka fram sin kalender, ta sig en kopp kaffe, kallprata om den goda kakan någon vänlig själ har valt att bjuda på och kontrollera så pennan fungerar.

 

Idag har det pratats mycket om Taize.

För er som inte vet vad det är, så är det en by i södra Frankrike dit flera tusen ungdomar kommer till (ca 2000 i veckan) för att dela sin vardag med de bröder som bor där.

Alingsås församling ska dit under stilla veckan (påskveckan) tillsammans med Vårgårda och Tidaholm församling, och vi blir allt som allt ca 65 personer, utöver de 8000 ungdomar från hela världen som är där samtidigt vilket kommer bli så galet roligt!

 

Taizegudstjänster är ganska förekommande att ha idag, (till exempel i Christinae kyrka på onsdagar klockan 18.00) och det som kännetecknar det som en Taizegudstjänster är att det är mycket musik utan någon predikan. (Ursäkta reklamen, men jag kände att den passade in väl!)

Taizesånger är kända för att vara enkla, ibland så korta som på två meningar, som man sjunger om och om igen och jag tycker verkligen om dessa sånger!

Idag på infomötet för de som ska med i påsk, så såg vi en liten film där en kille sa något som jag fastnade för, vilket var ”Först lär man sig sången med munnen, sen lär man sig att sjunga den med hjärtat.”

 

Är det inte så i mångas vardag, att man (precis som jag gjorde häromdagen) gör allt per automatik, utan hjärta i sitt arbete och bara väntar på att dagen ska ta slut?

I kyrkan kan jag ibland känna under gudstjänster, hur jag nickar regelbundet för att det ska verka som jag lyssnar, blunda i bönen för att alla andra gör det, och be Vår Fader för att det står på agendan.

Vardagen är grå och man känner verkligen att Gud är så otroligt långt borta.

För flera år sen sa en vän till mig något som jag än idag minns.

”När Gud känns långt borta, är det vi eller Gud som vänt ryggen åt?”

 

Jag tror att alla regelbundet behöver ett avbrott från sin vardag.

Vissa tar en charterresa till Gran Canaria, men jag tror verkligen Taizeresan kommer betyda mycket för mig.

En vecka fylld av bön, workshops, nya ansikten, men främst, ett nytt perspektiv.

 

Jag tror den här resan kommer oförglömlig och betyda väldigt mycket för mig, men även för alla andra som också följer med.

 

Bless the Lord, my soul,
and bless God's holy name.
Bless the Lord, my soul,
who leads me into life.

Men kunde veta att det är såhär möglig fetaost ser ut?


Den luktar jäst.

Jag har allför roliga vänner.

Titta, ännu ett tecken på att Persbrandt och jag är meant to be!
Vi har likadana glasögon.

Wow vad en vecka kan gå fort!
Jag har spenderat den på Sigtuna Folkhögskola ihop med en hel drös med alldeles underbara människor, och OJ vad mycket jag har lärt mig!
Allt från konflikthantering, själavård, lekar, till teckenspråk!
Teckenspråk är bland det coolaste jag vet.

Och alla dessa människor! Bara tanken på dem värmer mitt hjärta och gör mig nästan tårögd.


Lisa, Anna (teckenspråkstolk), Rita, Isabelle, Oscar och Cissi.


Bakkväll (fattar ni ordvitsen?), Moa och Jimmy.


"Försök att se söta ut!"


Moa.


Mellis.


Fritjof bland alla våra andaktskåp.


På fryshuset i Stockholm har dom typ nordens största pärlplatta.
Detta är nog en tredjedel av den.


Lunch på Fryshuset.


Jimmy.


Charmen själv.

Idag fick jag min julklapp som jag fick av min storasyster.
Jag är glad!


Förvisso ser det ut som att jag fått något i stjärten, men jag orkade inte ta en ny bild.

Du har min röst
...den finns i dig
den kan du höra
när du vill
Du har mitt ansikte
min kropp
Jag finns i dig
Du kan ta fram mig
när du vill
Allt som finns kvar
av mig
är inom dig
Så vi är jämt tillsammans - Barbro Lindgren

Nu ska jag strax sätta mig på tåget till Stockholm och sen vidare till Sigtuna på volontärkurs, så det kommer inte ske någon uppdatering här förrens på tidigast söndag.

Smell you later!

Herr Präst har en förmåga att hitta olika sätt att retas med min handledare.
Detta är en av hans verk.

Jag är för tillfället nere i Skaune hos min mamma och minglar med gamla bekantskaper innan färden tar mig till hufudstaden där jag ska på kurs i en vecka.
Mycket farande hit och dit, men det får mig att känna mig viktig!


Mamma har övergött katten.

Igår (torsdag) såg jag "Svinalängorna" på bio och jag tyckte verkligen inte den var bra, men enda anledning till att jag såg den var för att min superstar till mamma gjorde en sådan fantastisk insats i filmen.

Så jag festade loss med vilda möss istället.

Hur kan man inte gilla namnet på Lidl's godis?

Idag (fredag) har jag slagit rekord i hur länge man kan sitta på ett café (6 timmar), tillsammans med diverse trevligt sällskap!

Först hittade jag ett piffiggt sätt att ha örhänge på mig.
Sen kom jag på att det ser förskräckligt ut.


Fräscht med hårig nacke!


Middag för en mästare!


Jag skulle vara huslig och dammsuga bakom ugnen.
Jag hittade en gaffel!
Sen slog jag huvudet i fläkten och såg stjärnor.

Jag ska ta en tripp ner till Skåne på onsdag innan jag drar vidare till Sigtuna på måndag på kurs, och jag tror mamma blir nöjd med min ankomst...

Ja, det är lite sent med julklappar, men det skulle kosta alldeles för mycket att skicka, så mamma har fått hålla sig, helt enkelt!

Jag tycker det tillför spänning i vardagen när man struntar i att markera matlådorna, och en månad senare chansar på måfå vad det man precis lagt i micron.
Denna gången lyckades jag träffa rätt med en kyckling, nästa gång kanske bet blir något äckligt.

Sen kan man fråga sig varför jag skulle lägga något äckligt i matlådan, men det förtäljer inte historien.



GÖTT!

Har jag haft gäster?

Nej jag har bara inte diskat på en vecka.



Det var 61 diskartiklar, för övrigt.

Jag har under dagen suttit och bläddrat i Spiderchicks blogg (för övrigt en av mina favoritbloggar) där hon har skrivit följande:

"Nu har jag och lillemannen varit med en kompis (plus tvillingkids) på fika och sångstund i kyrkan.

Asså I ♥ svenska kyrkan!

Jag hade ingen aning om hur mycket kyrkan faktiskt anordnar för människor innan jag blev mamma och i visst behov av vardagligt umgänge. Det är rytmik, fika, sång, pyssel, öppen förskola, utflykter - MASSA! 

Alla är alltid välkomna och man möts alltid av fantastiskt trevlig människor. Man måste absolut inte komma dit med en bibel under armen eller ett kors på ryggen - det går liksom bra att vara sig själv."


Det hon skrivit är väldigt sant!
Många tycker att kyrkan är onödig och bara roffar åt sig pengar, men så är verkligen inte fallet.
I kyrkan finns så otroligt många olika akriviteter som erbjuds gratis (eller till en väldigt obetydlig liten summa), till skillnad från aktiviteter som kommuner erbjuds.

Det finns allt ifrån öppna förskolor, miniorer, juniorer, konfirmander, syjuntor, kyrkluncher, ja, det finns allt möjligt!

Det är synd att folk inte inser det, att kyrkan är en plats man inte behöver vara superreligiös i (även om det är trevligt när folk tror på han där uppe), utan att ALLA är verkligen välkomna!

Ja, jag har jättetråkigt.
Ja, det är en kass låt i bakgrunden.
Ja, jag är negativ till att folk lägger massa pengar på fyrverkerier.

Nu kommer jag inte på mer.
Jag är bitter.

Jag har inget inplanerat för kvällen (Läs: Jag är inte bjuden på en enda supercool fest) så det känns som vilken kväll som helst.

Lite deprimerande finner jag det, jag menar, det känns som att jag gått i social pension.
Förhoppningsvis blir det roligare nästa år...

Nåväl.

Gott nytt år mina vänner, och gör detta till ERT år!



En bild från förrförra nyår får jag väl förmoda, om man utgår från glasögonen...