Rebus
Sen var jag på Maxi och såg
men köpte dock inte det.
Sen kom jag hem och såg
Så.
Nattlig underhållning
-Varför får inte jag säga när Erik Saade?
-Varför måste jag springa när Al Gore?
-Varför kan inte jag färga håret när Eric Cantona?
-Varför får inte jag köra sten, när Tommy Körberg?
-Varför får inte jag hugga ved, när Agneta Fältskog?
-
Speciellt när den gröna personen inte vet vem jag är, och tror jag är seriös.
Dagens tips!
Min vecka i icke kronologisk ordning.
Piffade till fikat på jobbet.
Icke uppskattat av husmor, men dock av diakonen.
Hittade ett ytterst intressant duschmunstycke på Lidl.
Well...
Fann choklad på jobbet.
Synd att jag inte gillar choklad.
Just chillin with my homie Linus...
...Och Elsa.
Fick en väldigt tjusig teckning.
Och massa armband.
Är fundersam på vad som händer när man stoppar i rätt nyckel.
Låset i fråga har ingen matchande dörr.
Bara ett lås.
Still rockin' it in my nätmössa.
Var på läger. Dvs, inte min vardagliga outfit, även om man faktiskt kunde tro det.
Sketna grannar.
1. Sno min tvätt-tid.
Lösning? Avbryta maskinerna och slänga dennes plaskblöta tvätt på golvet, för att sedan stillsamt fortsätta med min egen.
Helst visslandes.
2. Stå i en mörk källare bakom dörren jag precis öppnat.
Lösning? Svinga hinken med tzatsiki med all kraft jag har mot dennes tinning.
Don't mess with me.
Detta störde jag mig på igår.
Pappas vykort
Men medan jag satt där med korten i handen så började tårarna rinna, och jag kunde verkligen inte sluta.
Där satt jag, med det enda matriellt konkreta från min pappa; men korten var inte ens adresserade till mig (villket inte är så konstigt i sig, då de är skickade 1975-1977 ungefär.)
Det som gör mig ledsen är att jag inte har en egen uppfattning av min pappa.
Jag har min mammas bild, min systers, vykortens, men inte en egen, och det sörjer jag djupt.
Jag är rädd att jag i tanken romantiserar min pappa, gör honom till än bättre människa än vad han var, men hur ska jag annars hantera sorgen jag har kvar, även om 10 år har gått sen han dog?
På något sätt känns det bättre med dessa fantasier, än att behöva inse en sanning som inte personligen är min, utan alla andras, som kände honom.
Dagens bildkollage
Detta firar (sörjer) vi genom detta fina kollage.
Jag är inget vidare munter idag, men det beror mest på att det är snöstorm igen.
Gav mig på det berömda flinet.
Här vet jag inte riktigt vad som hände.
Här imiterar jag min hund/min kollega.
Hunden har underbett naturligt, kollegan har det när han imiterar andra människor.
Här ser man att jag verkligen måste färga håret.
Polackerna på 80-talet ringde och sa att de vill ha tillbaka sin utväxt.
-
Såhär nöjd är jag.
Varför ser jag alltid så besatt/bajsnödig ut på bilder?
Mys
10/2- '11
Jag är nöjd.
Jag har äntligen fått rätt på min dator, inget med Linux-trams, utan nu är det Windows för hela slanten.
Jag firar detta med en alldeles färsk bild.
Mitt hår är som vanligt the center of attention.
Fortfarande nöjd.
Jag stalkade Boel och blev vän med henne på Facebook, mest för att jag insett att jag mött min överman inom störd humor, och det resulterade i att hon obarmhärtigt gjorde mig blåhårig och hängde ut mitt privatliv och störda filosofier på sin blogg.
Jag tror jag är lite kär i 'na.
Konfaläger
Om jag överlever- det är frågan!
En stund för sig själv. Och Gud.
Min morgon inleddes med en mässa på jobbet idag.
När jag satt där på min stol och lyssnade på prästen så slog det mig; vilket privilegium jag och mina kollegor har att få fira mässa- på jobbet!
Människor idag har en otroligt stressig vardag, vi multitaskar som aldrig förr och önskar ofta att dygnet hade fler timmar.
Jag har vänner som beklagar sig över allt möjligt, men bland annat, att de inte har tid för Gud.
Barn ska hämtas och lämnas, mat ska lagas, huset ska städas, jobbet ska skötas, barnen ska nattas, ja, ni förstår!
Jag tror alla behöver en liten paus i vardagen, att få ta en stund med Gud.
Gud kräver inte att vi ska vifta med armarna och sjunga med det högsta vi kan till The best of Carola; utan snarare tror jag att en enkel bön duger mer än väl.
Man behöver en fristad, att tillåta sig själv att ta ett ögonblick med sig själv och Gud, eller bara ta ett djupt andetag och sända en liten tanke av tacksamhet till honom där uppe.
Att be på bussen, i kön på Maxi eller i duschen- det hinner alla!
